grasogras

Vart skall jag börja.

I dag kom jag hem från en tre dagars resa till mitt hus. Skulle höst ordna. Vilket bla. innebar att jag har terroriserat gräset. Jag har bestämt mig för att utrota gräset på hela tomten. Det blir ju så långt och måste klippas. Jag tycker inte att det är så fint att det är värt.
Jag täbkte försöka planetar in trampnarv istället. Den blir högst 5 cm och det är sällan. Så jag har planterat in lite narv. Den växer och har fördubblats på bara några månader så det ser ljust ut:) Även om det kommer ta en del tid i början.
Är det någon som har några andra tippspå vad man kan plantera in något som kanske växer lite fortare?

Har även tänkt planetar in massa buskiga växter i hörnen av tomten för att minska gräs arean.
För seriöst det här med gräs. I min värld finns det få possitiva ting med det. Någon som har några argument för gräs?

Sitter och tittar på en dokumentär på SVT play. Popwhore. En dokumentär om en kvinna som startade en "porrsida" som inte var som andra porrsidor. Eller något i den stilen.
Dokumentären består i "popwhore" som beskriver sin historia och medans hon gör det får man höra inlägg från erfarna porrskådisar, nya porrskådisar och en del terapeuter och så klart en och annan moral förespråkare.
Först och främst vill jag komentera "allmänhetens" syn på sex. En terapeut säger följande i dokumentären: vår sexualitet är det heligaste vi har. Det låter som att hon menar att det är något heligt vi skall vara rädda om. Något lätt försummat och lätt skadat. Heligt är det ju på sätt och vis. Det är ju tabu. Och tabun känns ju heliga.
Hur som helst. Jag har funderat en hel del på det här med sex. Vem har inte det?
Vad är det som gör att vi måste se på det som något heligt? Varför är det mer heligt än ett skratt, en kram eller en armhävning? Jag förstår ju det samhälleliga. Att det är ett arv, kulturellt, religiöst osv.
Men om man tar och släpper allt vad religion och kultur, vanor och fördommar heter. Och ser på sex som på vilken annan handling som helst. Är det så speciellt? Vad är skillnaden mellan att äta och att ha sex?
Ligger det inte helt och fullt i vår kultur?
Jag ber dig som läsare att inte bli upprörd nu. Jag skriver inte något som jag tror är mer sant än något annat. Jag vill bara få mig själv och andra att se det hela ur ett nytt perspektiv.

Är inte anledningen till att kvinnor som blir våldtagna mår så dåligt, att de enligtsamhället är offer och blir berövade något?
Men är det egentligen som är så mycket mer traumatiskt än att bli hotad till livet eller rånad? Jag har själv aldrig vart med om något av det så jag är väl kanske ingen bra dommare men det är inte en dommare jag försöker vara. Jag vill bara ifrågasätta något som jag tycker ser ologiskt ut.

Sen är det en annan sak som jag funderat en del på. Det hävdas ju att porrindustrin förstör vår bild av sex. Men det är ju en bild som vi fått från något annat håll och som bygger på den här moralen och heligheten som det talas om. Och är inte porrbranchen mer förlåtande än moral branchen? Ger de oss inte ett bredare spektrum av sex? Helig sex är inte tabu i porrens värld. Men all annan sex än helig sex är ju tabu i moral branchen.

Det här  har väl en del med vår bild av kärlek att göra och vår ide att sex och kärlek hör ihop. Tänk om vi fått för oss att kärlek och städning hörde ihop. Hade jag då varit omoralisk om jag städade med någon annan än min man? )

Läser en bok som heter Love skriven av Leo Buscaglia. Väldigt intressant bok om kärlek. Leos teori är att kärlek är något vi lär oss i motsättning till det de flesta verkar tro med att kärlek drabbar den som har tur. Läs den:) Och kom ihåg att kärleken är aldrig svartsjuk.

Började en politisk överblicks raid igår. Såg lite på Obama och McCains sidor på internet och läste lite om de och youtubade de och det vanliga.
Det är på något vis lite skrämmande hur allt går till. I politiken, inte i all politik men i mycket av den,
Barack är en folkets man och har stylade bilder och iconer som passar allt och alla och är så bra designade att det kittlar i magen när man ser dem. Och en musik video så klart. Han har ju inte gjort en men han har en. Han säljer sig som en produkt. Förpackad i trenigt fodral som går att återvinna.
McCain däremot. Han står för det beständiga. Han ler inte ens på de bilder han är med på. Han är en serriös och typiskt republikansk politiker.
Sen såg jag en debatt mellan Biden och Palin. De ägnade mest tid åt att smuts kasta motsatt sidas presidentkandidat och hylla amerika och amerikanarna som bäst i världen.
Jag blir att känna mig lite utanför. Vad hände med min del? Är jag inte intressant för att jag inte är född i USA? Jag får inte rösta. Trotts att det kommer att påverka mig i höggrad vem som vinner. Inte det att jag inte vill unna amerikanarna lite skryt men är det det man vinner på? Att kittla flest under hakan?
Är det så här i Europa och Norden också?
Jag blir mest bara suge på att inte rösta när jag hör det de säger. Men jag förstår att personer som inte har distans till situationen säkert har svårare att se det på det här viset.

Jag skulle vilja finna en politiker som säger: Men va sjutton, ska vi inte ta och skrota det här med att sätta upp skyltar över hela landet och sure du gillar inte min politik men jag förstår din jag håller inte med men jag tänker inte smutskasta dig för du har lika rätt som jag vi är bara olika och vill olika.

Har setat och läst i boken Tänktvärt om av Erik Haglöf om Joakim Jonasson.
En bok om hur Joakim tilsammans med två vänner skapade reklambyrån Paradiset. I strävan efter att starta en "anorlunda" reklambyrå som utmanade reklambranchens alla måsten.
Den beskriver om hur "reklambranchen reagerade på namnet Paradiset och liknande "omöjliga" utgångspunkter. Trotts att så många såg det hela som ett omöjligt projekt lyckades man bli ett av Sveriges mest välkända och respekterade reklambyrå.
Men jag funderade på en sak. Stefan Öström var en av de medverkande i projektet och beskrivs vid ett tilfälle som en person som ingen vill ha i motståndar laget.
Det är ju det många av oss strävar efter. Att bli den som kammar hem alla "fighter". Vare sig på hemma plan eller i arbetssituationer. Den som kan vinna alla matcher får alla uppdrag, all respekt, alla pengar och halv konungariket.
Men jag kom genast att tänka på ett citat jag hört. Jag tror att det var Ghandi som sa det:
-Vad är det för mening med att vinna ett krig om någon lämnas besegrad?
Det är ett av mina drömmars motton. Jag önskar att jag alltid kunde leva efter det.
Men hur som helst. Hur skulle den inställningen påverka någon som försöker göra kariär? Skulle det vara omöjligt att lansera sig själv som Nallebjörn på marknaden istället för som Lejon?
Om man i en situation där man slogs om ett jobb kunde sätta sig ned och säga till konkurenten att -Ja ditt upplägg ser bättre ut än mitt, låt oss få det här gjort så bra som möjligt, ta jobbet du.
Tänk om. Skulle man du bli lejon mat?

Jag blir så till mig när jag ser något vanligt som blir trendigt. Ta t.ex. ett par skor som används av massvis av kinesiska arbetare varje dag. Nu har de blivit mode hos oss här i väst. Och för varje par som säljs går en summa till stipendier som kan sökas av just kineser. Strålande!

Isn't it wounderful when something ordinary becomes trendy? A Pair of shoes for example, used everyday by chinese workers. And now were finding them here in the west parts of the world, in trendy stores.
Ospop.

Viste du om att man inte behöver gräva ned potatis för att den skall gro och om du vill slippa rensa ogräs så kan du låta en växt gro och när den blivit 5 cm så kan du täcka jorden runt den med torrt gräsklipp.
Det finns så många "natur-inspirerade" sätt att odla på.
Permakultur är ett odlingssystem som bygger på att man låter naturen sköta sig själv. Det är ett system som vi människor kan använda oss av för att få våran närmiljö att se ut som vi vill men ändå sköta sig själv.
Jag har aldrig tänkt på det men naturen skötte sig ju själv innan vi började sköta den. Om vi bara styr den i den riktning vi vill ha den utan några stora ingrepp, så som skövling och inplantering av en och samma gröda över ett stort område, så kan vi få den att ge oss det vi vill ha. Utan att vi behöver slita ihjäl oss.
En annan sak jag inte tänkt på är att naturen klarar att odla massvis med grödor utan att ploga jorden och utan att tilsätta konstgjorda gödningsmedel.  Jorden sköter sig själv och om vi går på den, gräver i den eller plogar den så stör vi microklimatet i jorden. Fokuoka hette en man som hade en del att säga om vår påverkan på microklimatet i jorden när vi sysslar med "konventionell odling"
Här finns ett litet youtube klipp som handlar om en kvinna som kombinerat Permakultur med Foukokas tankar.

Det finns så många "andra" sätt att odla på. Sätt som inte innebär att man kör en maskin över ett stort fält. Känner ni till några odlingsknep?
 

Den 19 September är det dax för Park(ing)day. Ett konsept skapat av Rebargroup. Som går ut på att man under en dag okuperar en parkeringsplats (kom ihåg att betala parkeringsavgiften) och anlägger en park i den. En liten gest för att påpeka hur mycket parkeringar vi har här i världen och hur hårda de är:)

Det senaste året har jag insett att man kan göra allt man vill. Inte bara saker man vill göra så som att lyckas med sina projekt och starta eget företag utan att tillverka det man vill ha.
Som ett exempel kan jag berätta hur det gick till när jag började inse detta faktum.
Det började med att min man kom och berättade att han skulle bygga en egen projektor. Oj! tänkte jag. Det går ju inte. Hur bra kan det bli på en skala. 2 år senare har vi en HD upplöst projektor som projecerar en 100 tums skärm i vardagsrummet.
Galet. Den är lite större än en vanlig projektor och drar lite mer el. Men den är också eneormt mycket bättre än alla projektorer jag sett. Det här är bara en av de saker jag sett byggts som fått mig att inse att saker inte är så svåra som de verkar. Bara man vet hur man skall göra så är saken biff.
Jag har hängt en del på http://elektronikforumet.com. Länge leve internet! Där kan man läsa allt man vill veta om att göra det själv vad gäller elektronik och dyligt. Och fråga om det mesta och diskutera lika mycket. http://www.alternativ.nu är en annan bra sida med massvis med information om att göra saker själv. Främst gällande byggnation av hus, odling och självhushållning.
Men vad är nu fördelarna med att göra saker själv?
Tja, det blir gjort precis som man själv vill. Man får kontroll över saken, dvs. du kan själv laga det du gjort om det går sönder och du får vetskapen om hur saker och ting fungerar.
Man får mer makt över sig själv och sitt, man slipper fråga fackmän hur dom tycker att man skall göra efter som att man måste ta reda på faktorerna själv.
Det blir ofta billigare än att låta någon annan göra det.
Men för egendel så är det största argumentet att jag känner en enorm tillfredställelse i det hela. Ingen kännsla är som kännslan av att ha gjort något själv.
Visst ta det mer av ens tid. Men om man trivs med det hela så kan man ju spara massa pengar vilket leder till att man måste jobba mindre.
Jag tror även att det i längden leder till en ökad förståelse för världen och mänskligheten. Det kanske bara är i mina drömmar det är så. Men det känns faktiskt så för min del. Man får en kunskap om något och jag tror att kunskap alltid är possitivt. (Kanske finns det exempel där det inte är det, men jag har inte sett något sådant exempel ännu)

Nu har jag snart levt 6 månader utan kylskåp.
Vi hade ett jätte gamalt kylskåp som gick sönder. Sen var det ingen som orkade köpa ett nytt. Av någon anledning har det fortfarande inte blivit av. Vi har en frys som vi inte använder så mycket.
Jag är väldigt förvånad över hur lätt det har varit. Jag skall ju erkänna att jag bor mitt i en stor stad med 7eleven ca 500m bort vilket gör det en heldel mycket enklare än om jag bott på vischan. Våra rutiner gällande mathållning har ändrats drastiskt.
Vi slänger nästan inget längre. Man blir mer medveten om vad man gör av med och man köper bara det man ska använda eller sånna saker som håller i rumstemperatur. Jag är förvånad över hur mycket det faktiskt är som håller sig utan att stå i kylen t.ex. Ketchup, senap och andra såser, Smör, Frukt och grönt håller sig väldigt bra utan för kylskåpet nästan lika bra i många fall.
Man lagar så mycket mat som man behöver och det blir aldrig att man har mat stående längst in i kylen och glömsbort tills det att den tar sina egna första steg. Varför måste man egentligen ha så mycket mat hemma? Visst det är ju praktiskt att storhandla. Mina vanor har ändrats och anpassats till utan-kylskåps-livet och jag skulle inte säga att det är så mycket obekvämare än det "vanliga" livet bara anorlunda. I början tog det ju en del energi, innan man kommit in i det men nu är det en del av livet, precis som kylskåpet var en gång i tiden.
Sen brukar jag sitta och fundera på om man vinner tid lr förlorar det på att ha ett kylskåp, med tanke på hur många timmar man måste jobba för att köpa ett och kunna betala elen det drar.
Men det handlar ju om bekvämlighet.
Vi är så bekväma av oss är vi inte?

Jag har så länge jag hört talas om den mänisko-skapade växthuseffekten trott på den. Jag har inte lagt så stor vikt vid den. Men ändå försökt att dra mitt strå till stacken. Jag har altid varit väldigt engagerad av milö-frågor.
Hur som helst så har jag alltid trott att vi människor påverkar klimatet. Men det har kanske kännts för stort. I det senaste har ju frågan fått fokus både i media, i politiken och hemma hos "vanliga människor". Den har blivit något som väldigt många tror starkt på och gärna vill göra något åt..
Hur som helst det jag vill komma till är att jag såg en dokumentär genom SurfTheChannel (här kan du se den). Den handlar om den stora-växthuseffekt svindeln. Den fick mig att tänka efter och se det hela från ett helt annat perspektiv. Nu vet jag inte vad jag skall tro. Kan det vara så att det handlar om att vi människor skapar oss ett behov? Vi har för lite att göra och tillfredställa oss med så vi skapar någo att göra, något att kämpa för, någo att jobba emot, inspiration helt enkelt?

Efter att ha skrivit det jag tänkt skriva nu vill jag nog riva ut ögonen på mig själv.
Jag älskar IKEA. Vem gör inte det? Bara lukten i ett IKEA-varuhus kan få mig att bli i ekstas. Speciellt när man kommer in på självplocket och man möts av lukten av spånskivor, plast och lagerlokal, blandat med doften av 5kr korvar. Då får jag spring i benen och vill springa bort till billig-kroken(billig-hörnan). Där kan man hitta allt. Om man är på IKEA tillräckligt ofta och har tålamod kan man faktiskt få sitt drömhem till mellan 50 och 70% av ordinarie pris, om än med några smärre skönhetsfel. Men vad gör väl en skev lucka eller en felsyddkudde? I bästa fall kan det vara ett uställningsex som ibästafall kan vara helt orört.
Hur som helst det här var inte tänkt att bli ett prisande av IKEAs storhet utan snarare ett kritisktinlägg berörande IKEA-livsstilen.
IKEA står för så mycket bra. Kapitalistiska framsteg som tar tillvara det faktum att vi lever i ett konsumtinossamhälle. Vi vill kunna handla billigt, vi vill hänga med i trend svängarna men samtidigt kunna vara lite individuella. Det är precis det här IKEA lever på. Jag vill på inget sätt ge IKEA någon skuld i det hela. Men det IKEA gör är att de tar en vara som vi vill ha och ger den den livstid som en behöver. Ett bra bord i de rätta materialen kan hålla i hundra år, men om hundra år har bordet säkert varit ur style i minst 80 av de åren. Problemet med ett bra bord är också att det tar långtid att tillverka, kräver dyra material och p.g.a. detta blir det ett dyrt bord.
Så IKEA tillverkar ett bord som håller i 10år. Vilket på många sätt är väldigt bra. Det går åt mindre arbetskraft och material än vad som skulle ägnats åt ett kvalitativt bord som kanske ändå hamnat på tippen.
Problemet blir att vi människor blir så vana att ha möbler som är in-style att de flesta måste köpa billiga möbler för att ha råd att hänga med. Vilket leder till att vi fastnar i IKEA-spiralen. Vi får aldrig de här "massa-pengarna" som krävs för att ha råd att köpa ett bord på MIO. Fast å andra sidan, varför köpa ett bord på MIO som vi ändå måste slänga på Tippen om 10 år när det blivit out-of-style?

Jag tror att jag vill ägna mig åt kritik av formgivning och arkitektur. Det finns redan så mycket sagt och skrivet om bra formgivning och arkitektur. Jag tror att det behövs lite kritik.

Jag kan börja med att berätta om en liten utflykt jag gjorde här om dagen.
Jag har alltid varit väldigt imponerad av bygget av Oslos nya Operahus. Det har varit debatter kring bygget och arkitekturen och priset och allt det vanliga. Vad som fått mig att tycka så mycket om byggnaden är att den är så tillgänglig. Saken är den att man kan gå upp på taket och stå och titta ut över Oslofjorden, även om det inte är en så vackersyn just nu med alla påbörjade nybyggen vid strandkanten, men det blir nog bättre. Man kan dessutom gå helaägen ned till vattnet påvad som ser ut att vara fortsättningen på operahusets tak.
Det är inte det gamla vanliga med en hög kant och staket och tillgångförbjudetskyltar överallt. Arkitekturen är simpel och i tidensanda med den på började "natur-funkisen" som mall.
Jag har sett bygget på avstånd men aldrig gått ned för att se det färdiga resultatet på nära håll. Det första som slår mig som kanske borde slagit mig tidigare är byggnadens placering. Mitt i en knutpunkt för 2 st Europa-vägar. För att komma dit så måste man gå genom en tunnel som leder än helskinnad över motorvägen. Sen insåg jag att huset är placerat så att det är praktiskttaget omöjligt att se på håll om man inte tar sig ut på vattnet i fjorden. Det står nämligen högahus kring hela byggnaden.
När jag senare kom fram till operahusets "start" insåg jag att ljuset som reflekteras i de "vita" carraras-plattor som utgör husets omgivning, fundament, väggar och tak ger en bländande effekt som för min del innebar att jag inte ville gå längre än 100m in ppå området. Nu är jag kanske känsligare än de flesta gällande ljus men jag såg på vägen ut hur folk jag mötte kisade och sågut att knappt kunna se för att de försökte att inte bli bländade.
Det skall tilläggas att det var en ljus höstdag vilket gör att ljuset är väldigt bländande i allmänhet men det borde kanske snöhetta ha tänkt på när de ritade huset.
Jag kan dessutom tänka mig hur halt det skall bli att ta sig fram över marmoren en halvinterdag eller en regnig höst dag.
Byggnaden är som sagt väldigt "på" i stil. Men fyrkantigheten ger den också något väldigt opersonligt. Som om att den blir en del av det betong och asfaltshav sm omringar den. Kanske är det lite av tanken men personligen tycker jagg att det gör det hela lite tråkigare.
Här i Oslo pågår just nu en stor renovering av hela staden känns det som. Järnbanetorget byggs om och det blev aldeles nyligen klart att sentralstasjonen skall byggas ut och om. Det känns tyvärr som om att det är något man gör i ett stressat försök att få staden att bli mer av en metropol än den småstad det faktiskt är.
Jag måste också säga att jag tycker att det är tråkigt att den ombyggnation som sker i staden är så enformig. Flata stenar raka kanter och minimalistiskt. Sure det är på men lite personlighet kan vi väl å?

Så det hela blev en ganska storbesvikelse. Att något som jag sett fram emot så mycket skall falla på att det är för ljust ute, eller jag vill nog mer se det som att det hela föll p.g.a. det dåliga materialvalet.

Ingenting kan få mig så spyfärdig och i extas på samma vis som all formgivning världen över.
Det är nog det som känslomässigt engagerar mig mest.
Å ena sidan blir jag galen av all denna tillsynes överflödiga formgivning. Det finns så mycket formgivning som jag inte förstår mig på. Å andra sidan finns det antagligen massvis med formgivning som jag blir i extas av som så många andra inte förstår.
Men ibland blir jag tom. spyfärdig av formgivning jag älskar. Det finns så mycket av den. Alla, alla alla ska ha en "designer". Vi skall göras i mallar. Men i indiividuella mallar, som påminner ganska mycket om alla andras malar. Men vi skall ha våra egna färgklickar.
Natur-funkisen som börjat sprida sig världen över. Jag älskar den. Men det blir lite mycket. Det finns sidor här på internet som inte gör något annat än radar upp fyrkantiga trä-hus med rum innehållande enbart några få stora och ytterst nödvändiga möbler. Såå snyggt. Men kallt. Är det inte kallt? Och framförallt överallt?
Och krävs det en formgivare för att rita en fyrkant idag? Jag menar inte att det är det arkitekter och formgivare gör men det känns som om att det är dit det är på väg.
Formgivare får en så konstig roll. Kan alla vara konstgivare? Både ja och nej eller?
Formgivning har ju två delar (oftast). Dels det konstnärliga och dels det praktiska. Bägge delar är ju väldigt personligt. Vad är praktiskt och vad är konstnärligt? Och en formgivare har ju en massa kunskaper som "alla andra" inte besitter. Färglära, materiallära osv. Men "alla andra" är ju så olika och har därför en bättre inblick i sitt vardagsliv än formgivaren.
Så med en bra komunikation kan det ju bli hur bra som helst. Om kund och formgivare kan komunicera. Men som det är idag känns det som om att trender betyder för mycket. Eller?
Jag måste dra paraleller till mycket av det som Thoureau skriver i Skogsliv vid Walden ang. vad vi människor väljer att lägga vår tid på. Att vi känner så många måsten. Saker SKA formgivas.

Men seriöst, allt måste inte formgivas.

En av mina största inspirationsk'llor just nu är boken Skogsliv vid Walden. Skriven av Henry David Thoreau.
Trotts att boken är skriven i mitten på 1800-talet är den så aktuell. Jag kan inte tänka mig att den någonsin varit så aktuell som den är idag.
Thoreau var aktiv i anti-slav rörelsen, natur-filosof och en av grund figurerna i den så kallade Transcendentalismen.
Skogsliv vid Walden är en essä som bygger på Thoreaus egna försök att leva ett enkelt liv vid Walden Pond. Boken kritiserar den dåtida samhällsstrukturen och människans problem med att se vad vi egentligen måste och inte. Thoreau tar upp åtskilliga exempel på hur det gick till gällande konstruerantet av hus, tillvägagångssätt vid odling och dyl. och visar på exempel som skulle ge liknande resultat men med ökad individuell frihet.
Det som faschinerar mig mest med boken är hur mycket, jag som lever nästan 200 år efter Thoureau kan känna igen mig i de flesta av hans beskrivningar.
Stressen vi människor har gällandes våra essentiella behov och våra skapade behov och framför allt vår oförmåga att skilja mellan dessa två är något som tydligen har funnits länge.
Men vad är det egentligen vi människor behöver för att vilja leva? Är det ting som vi skulle kunna sätta ord på? Är det olika från person till person?
Hur som helst. En annan nästan lika inspirerande källa till en alternativ livsstil är filmen In To the Wild. En film att se om ni vill bli inspirerade till att förändra er livsstil och livsinställning.