Designkritik
Jag tror att jag vill ägna mig åt kritik av formgivning och arkitektur. Det finns redan så mycket sagt och skrivet om bra formgivning och arkitektur. Jag tror att det behövs lite kritik.
Jag kan börja med att berätta om en liten utflykt jag gjorde här om dagen.
Jag har alltid varit väldigt imponerad av bygget av Oslos nya Operahus. Det har varit debatter kring bygget och arkitekturen och priset och allt det vanliga. Vad som fått mig att tycka så mycket om byggnaden är att den är så tillgänglig. Saken är den att man kan gå upp på taket och stå och titta ut över Oslofjorden, även om det inte är en så vackersyn just nu med alla påbörjade nybyggen vid strandkanten, men det blir nog bättre. Man kan dessutom gå helaägen ned till vattnet påvad som ser ut att vara fortsättningen på operahusets tak.
Det är inte det gamla vanliga med en hög kant och staket och tillgångförbjudetskyltar överallt. Arkitekturen är simpel och i tidensanda med den på började "natur-funkisen" som mall.
Jag har sett bygget på avstånd men aldrig gått ned för att se det färdiga resultatet på nära håll. Det första som slår mig som kanske borde slagit mig tidigare är byggnadens placering. Mitt i en knutpunkt för 2 st Europa-vägar. För att komma dit så måste man gå genom en tunnel som leder än helskinnad över motorvägen. Sen insåg jag att huset är placerat så att det är praktiskttaget omöjligt att se på håll om man inte tar sig ut på vattnet i fjorden. Det står nämligen högahus kring hela byggnaden.
När jag senare kom fram till operahusets "start" insåg jag att ljuset som reflekteras i de "vita" carraras-plattor som utgör husets omgivning, fundament, väggar och tak ger en bländande effekt som för min del innebar att jag inte ville gå längre än 100m in ppå området. Nu är jag kanske känsligare än de flesta gällande ljus men jag såg på vägen ut hur folk jag mötte kisade och sågut att knappt kunna se för att de försökte att inte bli bländade.
Det skall tilläggas att det var en ljus höstdag vilket gör att ljuset är väldigt bländande i allmänhet men det borde kanske snöhetta ha tänkt på när de ritade huset.
Jag kan dessutom tänka mig hur halt det skall bli att ta sig fram över marmoren en halvinterdag eller en regnig höst dag.
Byggnaden är som sagt väldigt "på" i stil. Men fyrkantigheten ger den också något väldigt opersonligt. Som om att den blir en del av det betong och asfaltshav sm omringar den. Kanske är det lite av tanken men personligen tycker jagg att det gör det hela lite tråkigare.
Här i Oslo pågår just nu en stor renovering av hela staden känns det som. Järnbanetorget byggs om och det blev aldeles nyligen klart att sentralstasjonen skall byggas ut och om. Det känns tyvärr som om att det är något man gör i ett stressat försök att få staden att bli mer av en metropol än den småstad det faktiskt är.
Jag måste också säga att jag tycker att det är tråkigt att den ombyggnation som sker i staden är så enformig. Flata stenar raka kanter och minimalistiskt. Sure det är på men lite personlighet kan vi väl å?
Så det hela blev en ganska storbesvikelse. Att något som jag sett fram emot så mycket skall falla på att det är för ljust ute, eller jag vill nog mer se det som att det hela föll p.g.a. det dåliga materialvalet.
Jag kan börja med att berätta om en liten utflykt jag gjorde här om dagen.
Jag har alltid varit väldigt imponerad av bygget av Oslos nya Operahus. Det har varit debatter kring bygget och arkitekturen och priset och allt det vanliga. Vad som fått mig att tycka så mycket om byggnaden är att den är så tillgänglig. Saken är den att man kan gå upp på taket och stå och titta ut över Oslofjorden, även om det inte är en så vackersyn just nu med alla påbörjade nybyggen vid strandkanten, men det blir nog bättre. Man kan dessutom gå helaägen ned till vattnet påvad som ser ut att vara fortsättningen på operahusets tak.
Det är inte det gamla vanliga med en hög kant och staket och tillgångförbjudetskyltar överallt. Arkitekturen är simpel och i tidensanda med den på började "natur-funkisen" som mall.
Jag har sett bygget på avstånd men aldrig gått ned för att se det färdiga resultatet på nära håll. Det första som slår mig som kanske borde slagit mig tidigare är byggnadens placering. Mitt i en knutpunkt för 2 st Europa-vägar. För att komma dit så måste man gå genom en tunnel som leder än helskinnad över motorvägen. Sen insåg jag att huset är placerat så att det är praktiskttaget omöjligt att se på håll om man inte tar sig ut på vattnet i fjorden. Det står nämligen högahus kring hela byggnaden.
När jag senare kom fram till operahusets "start" insåg jag att ljuset som reflekteras i de "vita" carraras-plattor som utgör husets omgivning, fundament, väggar och tak ger en bländande effekt som för min del innebar att jag inte ville gå längre än 100m in ppå området. Nu är jag kanske känsligare än de flesta gällande ljus men jag såg på vägen ut hur folk jag mötte kisade och sågut att knappt kunna se för att de försökte att inte bli bländade.
Det skall tilläggas att det var en ljus höstdag vilket gör att ljuset är väldigt bländande i allmänhet men det borde kanske snöhetta ha tänkt på när de ritade huset.
Jag kan dessutom tänka mig hur halt det skall bli att ta sig fram över marmoren en halvinterdag eller en regnig höst dag.
Byggnaden är som sagt väldigt "på" i stil. Men fyrkantigheten ger den också något väldigt opersonligt. Som om att den blir en del av det betong och asfaltshav sm omringar den. Kanske är det lite av tanken men personligen tycker jagg att det gör det hela lite tråkigare.
Här i Oslo pågår just nu en stor renovering av hela staden känns det som. Järnbanetorget byggs om och det blev aldeles nyligen klart att sentralstasjonen skall byggas ut och om. Det känns tyvärr som om att det är något man gör i ett stressat försök att få staden att bli mer av en metropol än den småstad det faktiskt är.
Jag måste också säga att jag tycker att det är tråkigt att den ombyggnation som sker i staden är så enformig. Flata stenar raka kanter och minimalistiskt. Sure det är på men lite personlighet kan vi väl å?
Så det hela blev en ganska storbesvikelse. Att något som jag sett fram emot så mycket skall falla på att det är för ljust ute, eller jag vill nog mer se det som att det hela föll p.g.a. det dåliga materialvalet.
Kommentarer
Trackback
