IKEA
Efter att ha skrivit det jag tänkt skriva nu vill jag nog riva ut ögonen på mig själv.
Jag älskar IKEA. Vem gör inte det? Bara lukten i ett IKEA-varuhus kan få mig att bli i ekstas. Speciellt när man kommer in på självplocket och man möts av lukten av spånskivor, plast och lagerlokal, blandat med doften av 5kr korvar. Då får jag spring i benen och vill springa bort till billig-kroken(billig-hörnan). Där kan man hitta allt. Om man är på IKEA tillräckligt ofta och har tålamod kan man faktiskt få sitt drömhem till mellan 50 och 70% av ordinarie pris, om än med några smärre skönhetsfel. Men vad gör väl en skev lucka eller en felsyddkudde? I bästa fall kan det vara ett uställningsex som ibästafall kan vara helt orört.
Hur som helst det här var inte tänkt att bli ett prisande av IKEAs storhet utan snarare ett kritisktinlägg berörande IKEA-livsstilen.
IKEA står för så mycket bra. Kapitalistiska framsteg som tar tillvara det faktum att vi lever i ett konsumtinossamhälle. Vi vill kunna handla billigt, vi vill hänga med i trend svängarna men samtidigt kunna vara lite individuella. Det är precis det här IKEA lever på. Jag vill på inget sätt ge IKEA någon skuld i det hela. Men det IKEA gör är att de tar en vara som vi vill ha och ger den den livstid som en behöver. Ett bra bord i de rätta materialen kan hålla i hundra år, men om hundra år har bordet säkert varit ur style i minst 80 av de åren. Problemet med ett bra bord är också att det tar långtid att tillverka, kräver dyra material och p.g.a. detta blir det ett dyrt bord.
Så IKEA tillverkar ett bord som håller i 10år. Vilket på många sätt är väldigt bra. Det går åt mindre arbetskraft och material än vad som skulle ägnats åt ett kvalitativt bord som kanske ändå hamnat på tippen.
Problemet blir att vi människor blir så vana att ha möbler som är in-style att de flesta måste köpa billiga möbler för att ha råd att hänga med. Vilket leder till att vi fastnar i IKEA-spiralen. Vi får aldrig de här "massa-pengarna" som krävs för att ha råd att köpa ett bord på MIO. Fast å andra sidan, varför köpa ett bord på MIO som vi ändå måste slänga på Tippen om 10 år när det blivit out-of-style?
Jag älskar IKEA. Vem gör inte det? Bara lukten i ett IKEA-varuhus kan få mig att bli i ekstas. Speciellt när man kommer in på självplocket och man möts av lukten av spånskivor, plast och lagerlokal, blandat med doften av 5kr korvar. Då får jag spring i benen och vill springa bort till billig-kroken(billig-hörnan). Där kan man hitta allt. Om man är på IKEA tillräckligt ofta och har tålamod kan man faktiskt få sitt drömhem till mellan 50 och 70% av ordinarie pris, om än med några smärre skönhetsfel. Men vad gör väl en skev lucka eller en felsyddkudde? I bästa fall kan det vara ett uställningsex som ibästafall kan vara helt orört.
Hur som helst det här var inte tänkt att bli ett prisande av IKEAs storhet utan snarare ett kritisktinlägg berörande IKEA-livsstilen.
IKEA står för så mycket bra. Kapitalistiska framsteg som tar tillvara det faktum att vi lever i ett konsumtinossamhälle. Vi vill kunna handla billigt, vi vill hänga med i trend svängarna men samtidigt kunna vara lite individuella. Det är precis det här IKEA lever på. Jag vill på inget sätt ge IKEA någon skuld i det hela. Men det IKEA gör är att de tar en vara som vi vill ha och ger den den livstid som en behöver. Ett bra bord i de rätta materialen kan hålla i hundra år, men om hundra år har bordet säkert varit ur style i minst 80 av de åren. Problemet med ett bra bord är också att det tar långtid att tillverka, kräver dyra material och p.g.a. detta blir det ett dyrt bord.
Så IKEA tillverkar ett bord som håller i 10år. Vilket på många sätt är väldigt bra. Det går åt mindre arbetskraft och material än vad som skulle ägnats åt ett kvalitativt bord som kanske ändå hamnat på tippen.
Problemet blir att vi människor blir så vana att ha möbler som är in-style att de flesta måste köpa billiga möbler för att ha råd att hänga med. Vilket leder till att vi fastnar i IKEA-spiralen. Vi får aldrig de här "massa-pengarna" som krävs för att ha råd att köpa ett bord på MIO. Fast å andra sidan, varför köpa ett bord på MIO som vi ändå måste slänga på Tippen om 10 år när det blivit out-of-style?
Kommentarer
Trackback
